Jag längtar efter matte nu. Det är dags för henne att komma hem tycker jag.
Det räcker med hussebus nu, flocken måste bli komplett. Dennis har ju också varit borta hela helgen.
Ikväll ser jag fram emot en myskväll där alla är samlade kring middagsbordet och jag alldeles bredvid på min fäll.
Visst låter det som en scen tagen ur en klassisk amerikansk familjefilm, jag vet, men det är verkligheten på klackvägen. (ibland i alla fall...) Om det är min skinnfotölj? Japp!
Vi hörs/Sally