Morgonen började lite konstigt då inte min frukost serverades i vanlig ordning? hmm försökte påminna husse och matte flera gånger men ingen mat kom fram. Sen tog vi prommisen som vanligt och jag tänkte i mitt boxerhuvud att jag får nog "frullen" när vi kommer in...men..NÄÄÄ? Matte sa att vi skulle åka iväg, jahaa, på fastande mage, inte ok men man hängde ju på.

Sen började äventyret, kom till veterinären och där stod mattes träning/boxer vän Helen, kul HEEEEJ sa jag till henne som jag brukar, kul att du är här! Men vad ska vi göra, träna? Nää, jag fick gå in på ett rum med massor av spännande dofter och sen kom veterinären och pratade lite med oss och lyssnade på mitt hjärta. Matte sa inget om mitt blåsljud utan väntade spänt på vad den här veterinären skulle höra. Hon sa - låter helt perfekt!? Matte berättade då om att jag fått diagnos blåsljud, skala 1 och veterinären såg frågande ut för hon hade inte hört något. Det kan växa bort i vissa fall berättade hon. Sen berömde hon mig för att jag verkade så lugn och cool, tjaa vad gör man inte för att "impa". Veterinären tyckte vi skulle testa om vi kunde röntga utan att ge mig lugnande. Matte såg på Helen som har varit med förr och Helen såg ännu coolare ut än jag så matte sa att OK vi testar. Fick lägga mig på ett kallt, hårt vitt bord som var rätt så högt. Sen puttade dom ner mig på sidan, Helen tog tag runt mitt huvud och framben, matte höll mig om bröstkorgen och hon som skötte maskineriet tog tag om mina bakben och sträääääääckte ut dom. Sen fick jag ligga på sidan för att ta bild på vänster knä och sen höger. Däremellan så sprangs det ut och in för att kika på mina "bilder". Nästan 1 timme tog hela proceduren, puh! Men jag var såååååå duktig, låg helt stilla, andades lugnt och litade helt och fullt på matte och Helen att dom hade koll på läget. Matte var så stolt över mig och min prestation och det bästa av allt jag var inte påverkad av några droger.